Avel
Rasklubben vill härmed informera om olika delar som berör avel med hovawart. Planerar du att låta din hanhund gå i avel eller planerar du en valpkull på din tik så rekommenderar vi att du läser texten nedan.
Avels- och hälsokommittén kan inte ge rena avelsrekommendationer då det är upp till varje enskild tik- och hanhundsägare vilken målsättning den har för sitt avelsarbete. Däremot kan de bistå med hälsoinformation om föräldradjur och andra släktingar. Har du frågor angående regler eller annat som är relaterat till avel - eller om du vill ha råd, kan du alltid kontakta avels- och hälsokommittén: avel-halsa@hovawartklubben.se De rasspecifika avelsstrategierna RAS, är vårt viktigaste styrdokument. Där finns rasklubbens mål och strategier för att bibehålla och utveckla vår ras. Det är viktigt att varje hanhundsägare och uppfödare känner till dokumentets innehåll och vet vad som är viktigt att tänka på vid avel på Hovawart. För att kunna bibehålla en sund och frisk ras - måste vi alla hjälpas åt! Vi uppmanar dig därför att stödja rasklubbens viktiga och ideella arbete genom att bli medlem. Uppfödare av rasen och/eller du som har en hanhund som går i avel är viktiga förebilder och det är genom er och era blivande valpköpare som rasklubben kan bibehålla ett kontinuerligt och seriöst arbete för rasens framtid.
Vad kan vi som rasklubb göra för att värna om en sund avel?
Svenska Hovawartklubbens rasspecifika avelsstrategier (RAS) är grunden i vårt arbete. De bygger på fakta och analyser som sammanställs och där mål och metoder ska vara mätbara. Underlaget lämnas in och godkänns av svenska brukshundklubben (SBK) och svenska kennelklubben (SKK) vart femte år.
Några viktiga saker att tänka på är om de tänkta avelsdjuren är släkt med varandra, om avelsdjuren bär på någon allvarlig ärftlig sjukdom osv
Något att ta extra hänsyn till är den prioriteringsordning som finns för rasen:
1. Hälsa
2. Mentalitet
3. Bruksegenskaper
4. Exteriör
Läs vidare i RAS (länk)
MH- resultat
På SKK avelsdata finns möjlighet att ta fram olika diagram avseende MH för olika individer och för hela rasen. Där går också att se hur din egen hunds egenskaper står sig i förhållande till rasen i helhet och vad den eventuellt kan bidra med i aveln.
Vad kan jag som uppfödare/hanhundsägare göra för att bidra till en sund avel?
Har du en tik eller hanhund och vill avla på den bör du först och främst kunna svara på vad hon/han tillför rasen förutom att hon/han är trevlig, frisk, friröntgad (HD) och mentalbeskriven (MH). Rasklubben rekommenderar att hundar som ska gå i avel bör ha uppnått tre års ålder för att det ska finnas mer fakta att ta ställning till beträffande hunden själv men även syskons mentalitet, hälsa och arbetsduglighet.
Det är viktigt att du är insatt i rasens avelsspecifika avelsstrategier (RAS) som är framtagen för rasen, så att du i möjligaste mån undviker att avla på egenskaper som inte är önskvärda.
Ta också reda på så mycket fakta som möjligt om syskon och övrig släkt då dessa också påverkar det hon/han kommer nedärva. Har din egen hund genom meriter visat att den kan bidra med exempelvis god mentalitet eller goda arbetsegenskaper?
Som tikägare blir du klassificerad som uppfödare när du registrerar dina valpar i Svenska Kennelklubben (SKK) även om du inte har ett kennelnamn eller planerar mer än en kull och måste då följa SKK:s regler (mer information finns på: skk.se). Du bör, innan du tar en kull, fundera över vilka valpköpare du vill vända dig till med den kombination du planerar att göra. Viktigt att komma ihåg att du som hanhundsägare har ett lika stort ansvar i aveln som tikägaren.
Rasklubben erbjuder alla som avlar efter valphänvisningskraven möjlighet att lägga upp både genomförda parningar och födda kullar på hemsidan förutsatt att man står med på uppfödarlistan. För att få stå på uppfödarlistan så krävs att du bidragit med din/dina hundars hälsostatus till avel- och hälsokommittén. Vi har inom rasen ett unikt och gediget hälsoregister dit uppfödare och enskilda hundägare bidrar med hälsorapporter 2 gånger/år.
Hitta hanhund
Som uppfödare kan du göra mycket för att undvika framtida problem. Det viktigaste är att göra noggranna undersökningar när du letar hane och då inte bara om den enskilda hanhunden utan också om användandet av hans hel- och halvsyskon och generationerna bakom honom. Frågor man kan behöva ställa sig är t.ex.:
Är hanhunden närbesläktad med den övriga svenska populationen? Har han kullar redan där en del kanske redan gått i avel? Har hans pappa i sin tur många avkommor som använts tidigare?
Tillför han nytt blod? Om svaret är ja kan det vara befogat med något fler avkommor än en hane som är närbesläktad med populationen. Viktigt här är att tänka på att det kan se ut som om importer tillför nytt blod om du bara ser på närmaste generation men går du lite längre bakåt i stamtavlan kan det vara så att det redan finns det blodet i flera hundar eller att det t o m finns hundar i den egna hundens stamtavla i högre grad än vad du först trodde.
Är hanhundens avkommor utvärderade? Om hanen lämnat mycket bra avkomma både mentalt, arbetsmässigt och hälsomässigt kan det vara befogat med fler avkommor än om resultatet är okänt eller dåligt men fortfarande inte upp till ovan den maxgräns som finns angiven i RAS. Har hanen ett flertal unga avkommor som ännu inte hunnit utvärderas så kan det finnas all anledning att vänta tills dess att de är utvärderade.
Rasklubben erbjuder en hanhundslista (det har visat sig svårt att få kandidater för detta) men oavsett rekommenderas både tikägare och hanhundsägare att göra ett bra researcharbete FÖRE parning. Om du väljer att använda en hanhund boende i utlandet eller om du som hanhundsägare får en förfrågan från tik boende i utlandet så finns extra regler för en sådan parning. Förutom avels- och hälsokommittén så blir även IHF-kommittén iblandad IHF är förkortningen på den Internationella Hovawart Federationen som styr de gränsöverskridande parningarna. Båda ländernas IHF-representanter ska godkänna innan parningen. Vid utlandsparning krävs även ögonlysning.
Språng- och parningsavgift
Det är fri prissättning beträffande eventuell språngavgift och övrig ersättning. Språngavgift är den avgift som erläggs i samband med själva parningen. Den betalas vid fullbordad parning och brukar röra sig om ca 1000–2000:- Denna avgift återbetalas inte om tiken går tom men vanligt är att tikägaren får en kostnadsfri omparning. Sedan betalas en avgift för födda valpar som uppnår en viss ålder. Det vanligaste är att tikägaren betalar 10% av ett valppris/valp till hanhundsägaren. Så om en valp exempelvis kostar 14 000:- så betalas 1400:-/valp. Alternativt finns möjlighet till s.k. parningsvalp. Prissättningen är som sagt fri, men allt bör regleras i ett parningsavtal som finns att skriva ut från SKK:s hemsida. Avtalet bör upprättas och skrivas under i samband med parningen. Ovanstående är endast exempel och avgifterna kommer tik- och hanhundsägare gemensamt överens om.
Vad är en avelsmatador?
Begreppet avelsmatador kommer från den svenska tjuren Matador som användes mycket flitigt i avel då han nedärvde goda egenskaper. Han visade sig också med tiden nedärva ett testikelfel som gav nedsatt fruktsamhet och eftersom han var flitigt använd kom felet att ha effekter under lång tid framöver. Om vi övergår till hund så är det ganska självklart att en hund med bra egenskaper och som också lämnar dem vidare kan göra nytta om den får genomslag i en ras.
Men det finns också problem förknippat med det. Det ena är att om hanen används i hög utsträckning så kommer många hundar i en och samma generation att vara halvsyskon. Det andra är att alla hundar, hur bra dem än är, också har brister och svagheter som nedärvs vidare. En del av dessa brister kanske inte upptäcks förrän den enskilda hunden redan har en stor mängd avkommor och då kommer problemet att ha hunnit sprida sig i stora delar av populationen. Problemet med överanvändning av enskilda individer är också att en välanvänd hund kan få ett stort antal barnbarn. På 10 kullar blir det, om man använder vårt rasgenomsnitt på kullstorlek, uppemot 70 valpar som i sin tur sedan kan användas i avel. Det enda sättet att ”reparera skadan” av en överanvändning är att i nästa steg begränsa antalet barnbarn. Detta är dock extremt svårt att styra över. I senare generationer visar sig problematiken genom att det blir svårt att hitta partners att para med eftersom det oftast finns samma hundar i stamtavlan. När alltför många hundar är nära släkt tappar man snabbt genetisk variation i rasen. Har man en valp efter en populär hane blir man tvungen att se upp med hur många andra syskon och halvsyskon som gått i avel än om man har en valp efter en mer sparsamt använd hane. Det innebär också att både uppfödare och hanhundsägare behöver ta ett extra stort ansvar för att inte bidra till att den genetiska variationen minskar genom att även barn och barnbarn till överanvända hanar i sin tur går i avel.
Ovan beskrivna scenarier är långt ifrån fantasier, det finns verkliga exempel i många raser. Även i vår ras har man i USA haft hundar som använts i en sådan utsträckning så att det skapat problem av olika slag. I Sverige har vi under de 20 år rasen funnits haft en relativt stor bredd i användandet av avelshanar men vi börjar nu se att bilden förändras.
Har du bestämt dig?
När du kommit till beslutet att ge dig in i detta med avel så finns en del vi vill upplysa om. Ta gärna kontakt med en erfaren uppfödare för att ha någon att rådfråga om praktiska saker kring parning, valpning och själva valptiden. Vi har alla varit nybörjare på området och vet hur mycket frågor som uppstår och hur skönt det är med råd och stöd när inte allt går som det ska. Man ska vara medveten om att avel kan vara riskabelt för en tik. Oftast går det alldeles utmärkt men ibland blir det komplikationer under dräktigheten, ibland under valpningen och ibland blir valpar sjuka och/eller dör.
Så gäller det att hitta vettiga hem till en hel kull. Det brukar för det mesta ordna sig bara man har is i magen och går på sin magkänsla när det gäller att avgöra om hemmet kommer att bli bra eller inte. Ibland kan det dröja innan det rätta hemmet dyker upp och du bör planera för en lösning även efter att valparna blivit 8 veckor.
Tänk på att som seriös uppfödare bör du utvärdera din kull gällande MH och röntgen och helst även Korning (MT + Exteriör). MH och HD röntgen bör vara genomfört på avkommorna efter din tik innan du eventuellt tar ytterligare en kull.
I och med att du blir uppfödare så har du i princip åtagit dig ett ansvar i minst 3 år framåt då dolda fel perioden fortgår. Du får vara betedd på att hjälpa och stötta valpköpare som har problem och ibland behöver hundar omplaceras. Detta åtagande har du tagit på dig för lång tid framöver i hundens liv. Ett bra tips är att också studera juridiken kring valpförsäljning. SKK anordnar också uppfödarutbildningar runt om i landet. Där kan man lära sig det mesta som rör avel. Ta kontakt med svenska kennelklubben för mer information.
Både tik- och hanhundsägare har skyldighet att redovisa både intäkter och kostnader till skatteverket. Man måste alltså ta upp detta i deklarationen.
LYCKA TILL!